Kvinnliga chefer och spelet om självkänslan

Självkänsla ett hinder för chefsskap? 

Kan det vara så att falsksjälvkänsla och självhävdelse är det som dominerar bland svenska manliga chefer. Jag möter en hel del ledare som kliver in i en roll och ibland känns det som om kopplingen till känslorna inte är fullständig. Hur kommer det sig att dessa kommer fram och inte de som är trygga i sig själv? De vi vill ha som chefer.

God självkänsla handlar inte om att sätta sig ned och värdera sina starka sidor och säga jag kan. Det handlar om att acceptera sig själv och ha en trygg identitet. Det gäller att hitta balans och trivas med samt acceptera sig själv som man är.

Att identifiera äkta självkänsla är svårt, eftersom självkänsla är ett inre tillstånd som inte kan avläsas med yttre attribut.

 

Under uppväxten formas självkänslan under samspelet med empatiska människor som är en nära. Detta ger möjlighet att ha tillgång till empati, känslor och behov samt att ha förmågan att föra detta vidare i kommande relationer. Som förälder är det viktigt att visa:

  1. Aktning för barnet
  2. Respekt för dess rättigheter
  3. Tolerans för dess känslor

Helt enkelt uppmuntrar barnets individualitet, manlighet, kvinnlighet enligt Joyce McDougall i jagets teatrar, och i mina ögon inte etikettera och i möjligaste mån vara könsneutral i resan som barnets uppväxt innebär.

Ledare bör ha en bra självkänsla för att arbeta effektivt och skapa effektiva och grupper av individer som växer. Det coachande ledarskapet passar bäst för chefer som litar på sin omgivning och kan lyfta dem när de presterar. Det är otänkbart att man kan tycka om andra människor om man inte kan tycka om sig själv  enligt Alice Miller.

I ledarskapet innebär ”litenheten” i självkänsla oftast att det blir lågt till tak. De tål oftast inte att bli motsagda. De vill omge sig med symboler för framgång. Rent informativt kan de hålla på saker för att känna att de är något, de söker outtalat bekräftelse och hjälp av sin omgivning att känna att de ”är något”.

Sänkaren är en chef beroende av hierarkier som kliver på medarbetarna för att komma upp och kompensera för sin dåliga självkänsla. De har många gestalter och skäms inte över sina handlingar och är därför svåra att upptäcka från sidan.

Självhävdaren försöker verka självsäker och medger varken för sig själv eller sin omgivning att de har problem med självtilliten. Det märks genom att de ofta är på alerten och ”besatta” av ambitionen att aldrig bli en förlorare.

Det falska självet har till uppgift att dölja ledarens rädsla och beroende, inte utveckla och uttrycka hen. Individen använder psykologiska försvarssystem för att lura sig själv och därigenom sin omgivning att självkänslan är bra.

Författarna lyfter ett bra exempel kring det lilla barnets koppling till mamman som har makten och möjligheten att tillfredsställa barnets behov. En dag vill barnet ta över makten. Pojken upplever att litenheten upphör när han övertar makten från sin mamma. Här kan lindring finnas i tanken att kvinnan är mindre värd. Eventuell ”nedvärdering” av kvinnan kan ha sina rötter i känslor av avundsjuka, rädsla, vrede och skam som kan uppkomma genom barnets hjälplösa beroende av en allsmäktig modersgestalt. Detta kan vara drivande och så starkt att de som vuxna till varje pris vill hamna i en makt och chefsposition. Kvinnan har inte samma drivkrafter då hon i sin tur varit ”medveten” om och haft vetskapen att hon en dag skall få den makten. Andra faktorer påverkar givetvis också, lagidrottande och förebilder för att nämna nåt. Summan av allt kan innebära att kvinnorna ”saknar självkänsla” enligt omgivningen och inte kan fatta tuffa beslut.

När vi pratar om kvinnliga och manliga chefer som är en populär fråga i medierna kan detta vara intressant. Letar vi efter fel människor i rekryteringen? De med en falsk självkänsla och ett synligt självförtroende hörs och når fram. Allt för ofta letar vi kvinnliga chefer bland dem med vassa armbågar som har behov av att dominera och styra sin omgivning, istället för att leta bland ”framtida nivå 5 chefer” som uppmuntras av att se och osjälviskt hjälpa andra att växa.

De bästa cheferna är enligt mig de såkallade nivå 5 cheferna eller ”essen”. Dvs de som har bra självkänsla och vågar lyssna på omgivningen, inte känner sig hotade av medarbetarna och medvetetoch omedvetet skapar utveckling, bygger avbytarbänkar av anställda och blir så kallade nivå 5 chefer. Våga kliva utanför ramarna och lyssna i intervjuer till vem individen egentligen är. Skaffa en coach till kvinnliga chefer att våga tala. Starta en feedback kultur i organisationen där alla ger och tar emot på ett konstruktivt sätt. Ha workshops med cafémetodik och gruppdiskussioner med teman som:

”sluta spela kompetent och lyssna”

”Hålla tyst och lyssna när du inte har något att bidraga med”

”Kommunikation utan härskartekniker lyfter verksamheten”

Nollan saluför sig som ett Ess och esset bjuder på sina svagheter och blir därmed betraktad som en nolla!

Glöm inte att våga stå för den du är. Alla har styrkor och svagheter. Att arbeta med självkänslan kräver mod och att man oftast tar professionell hjälp med samtalande.

Har du en bra självkänsla och trivs med dig själv, ta hjälp av Salesoogle om du vill lära dig att hantera spelet på arbetsmarknaden för personlig framgång och genomslagskraft. Jag är tillgänglig om ni vill utvecklas.

Självkänsla

Självkänsla

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *